Klyven...

Jag känner mig som  ett gammalt slitet hårstrå. Jag vet varken bu eller bä och allt bara kronglar i hop sig som vanligt när jag ska ta meig för nått.
Jag fattar inte hur jag lyckas och så blir jag alltid så besviken på framförallt mig själv. Varför står jag inte på mig och Varför är jag så glömsk. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ vilken sitts jag satt mig i.

Aja...
ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0