But I guess I’m alright

Dagen är inte slut än.

Mitt knä tycks ha bättrat sig en aning. HAPPY. Men jag får inte ropa hej än. Om två veckor är det styrketest på sjukan och jag är mer än nervös när han alltid ställer sjukt höga krav på just mig. Vet inte riktigt om jag ska ta det possetivt eller neggativt när han brukar jämföra mina lår med en Ardenners. Haha!

Annars har min dag bjudigt på lite olika saker:

09.15 begav jag mig till träningshörnan för att skaffa kort för att kuna börja träna där.

10.00 hämtade jag kusin för en härlig promenad på Stensö. Kändes verkligen skönt att få prata av sig lite. Jag har inga syskon så familjen betyder otroligt mycket. Att bara veta att dom finns där och att jag finns här för dom ar viktigt för mig. Vi besökte minnerslunden, satte blommor och tände ett ljus. Det blev så fint. Att göra de med kusin kändes verkligen bra. Att vi finns för varandra i svåra tider. Det är de familjen är till för. Det berörde mig.

16.30 blev det en festmåltid hos Magnussons som innehöll ren med potatisgrateng och en underbar sås. JAMMI JAMMI! Supergod efterrett också, Jordgubbs sås/moss med en klick mörk chokladmoss i, mummma!

18.00 åkte jag till Trekanten för jobb. Va inte direkt sugen på det men kvällen bara gled på. UNDERBART!

Nu blir det snart sova hoppas jag. I morgon ventas jobb på Arla och förhoppnings vis se AIK-Smedby en supermatch i klass ;)


Natti <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0